4 - 1

Då var det dax för den första derbymatchen av två denna säsongen. Sandby kom med en väldigt ung trupp (eller är det en själv som börjar bli gammal?) där jag antar att en del var med för att känna på seniorfotboll, vilket är rätt tänkt. HBK tog med följande trupp till dagens match: Tobbe S - Rambo, Adam, Tobbe J, Stollen - Glenn, Martin S, UHS - Sebbe, Leonard, Junior P och på bänken startade Petter och Benny.

Den första halvleken tyckte jag att HBK till en början hade kontroll på även om spelet var rätt jämt med lite felpassningar och längre bollar vilket tyvärr beror en del på planen men även på spelarna. Dock var HBK lite tyngre i sina anfall och vann bollen ofta högt upp i banan. Det blev ännu bättre kontroll på matchen när Leonard först gjorde 1-0 på nick efter en frispark och lite senare gjorde 2-0 efter en passning snett innåt bakåt från UHS. Tyvärr slappnade man av lite förtidigt innan halvtidsvilan och man tillät Sandby ta över spelet. Med ca 2-3 minuter kvar fick Sandby en frispark som man slog in i straffområdet och Tobbe S missade bollen på en utrusning och Stollen missade tyvärr sin markering och en Sandbyspelare kunde slå in bollen i mål vilket ledde till att de var med i matchen igen. 2-1 stod sig halvleken ut.

Ca 10 min in i den andra halvleken drog UHS på sig sitt andra gula kort och blev där med utvisad och så var HBK bara 10 man kvar. Men ca 5 min senare gjorde Leonard 3-1 och det kändes som matchen punkterades redan där. Trots att Sandby var en man mer så lång tid skapade de i princip bara en enda målchans på hela halvleken och det var på en farlig frispark. HBK spelade riktigt stabilt och skapade en hel del chanser till för fler mål och på en av dessa gjorde Martin S 4-1. Vet inte riktigt varför men på något sätt kändes det som att HBK spelade bättre med enbart 10 man på banan. De sista 5 - 6 minuterna gjorde Benny ett bejublat inhopp. Matchen slutade 4-1 och segern var rättvis.

Förutom segern drog vi på oss en massa varningar. En del var onödiga, en del var solklara och några var lite petiga. Men så är det ibland och det är bara att acceptera.